Claras utbyte på Galápagosöarna

Clara Andrén är 25 år gammal och kommer från Julita i Sörmland. År 2018 bestämde hon sig för att göra en termins utbytesstudier på Galápagosöarna utanför Ecuador. 

Clara med sin värdmamma

Vad studerar du?

Jag tog min examen i Freds- och konfliktkunskap vid Lunds Universitet 2020. Under mitt utbyte började jag fundera på om jag verkligen ville jobba inom freds- och konflikt och återkom då till en tanke jag har haft länge om att bli lärare på mellanstadiet. Jag kunde då välja mellan att gå en fyra och ett halvt till fem års lång utbildning i Sverige, eller gå en utbildning på ett år i England. Så jag valde då att bege mig till London där jag för närvarande gör min lärarutbildning på London South Bank University.

Berätta om ditt utbyte! 

Min resa började med en månad i Quito, där jag tillsammans med de andra 60 utbytesstudenterna läste terminens första kurs samt en extra veckokurs i spanska. När jag väl kom fram till Galápagosöarna var mitt första intryck att landskapet var mycket kargare och tråkigare än den gröna tropiska bilden jag hade målat upp. Campuset var ett omgjort gammalt hotell med bara fyra klassrum och ett stenkast från stranden! Sjölejon kantade entrén till trappen, låg på bänkar runt staden och – om man inte var försiktigt – sprang de in i skolan. Det var detta som fick mig att tänka “wow jag är här”. 

Första dagen hämtades jag upp vid skolan av min värdmamma som endast talade spanska. Jag hade läst en del spanska innan, men det tog ändå ett tag innan jag kom in i det. Som tur hade min värdfamilj, och även mina klasskompisars värdfamiljer, haft utbytesstudenter i flera år och var supervana vid nya studenter. Jag har än idag kontakt med dem, även fast det inte är lika lätt att prata på telefon. 

I övrigt skulle jag säga att jag upplevde staden med omkring 8 000 invånare som en trygg stad, där alla körde mopeder istället för bilar och alla kände alla. Det var häftigt att få ta del av ölivet!

Hur såg en vanlig dag ut för dig?

Min värdmamma knackade alltid på min dörr på morgonen – och frukosten var serverad! Detta var lite svårt att vänja sig vid, precis som att jag aldrig behövde diska eller tvätta.

Skolan började halv nio och jag hade en tjugo minuters promenad dit, varav tio spenderades längs havet. I början tog promenaden lite längre då jag stannade upp en hel del, bland annat vid synen av marinleguaner. 

Väl i skolan hade vi en förmiddagslektion och vid lunchtid hade vi tre närliggande restauranger som man åt på. Det kostade nästan ingenting och de serverade allt från ris och bönor till fisk och hummer. Sedan hade vi en eftermiddagslektion som slutade vid två- eller tre-tiden. Som tur hade vi nästan inga läxor, men när vi väl hade det gjordes de på skolans takterrass eller på stranden. En vanlig eftermiddagsaktivitet bestod av att snorkla och två gånger i veckan läste jag spanska på kvällarna. Vardagen kändes nästan som en semester och nästan allt var så roligt! Bara det att jag slapp tradig kurslitteratur och istället fick läsa mer “hands-on kurser”, med utflykter till andra öar och dykning på schemat var ju rena drömmen.

Quilotoa Lake, Ecuador

Hur skiljer sig universitetslivet på ön jämfört med i Lund?

Det finns ett uteliv och några nattklubbar att välja på och öbefolkningen dansar mycket och sjunger likt lundastudenterna. Lund är dock en mer akademisk stad med mycket press och ett annat klimat, medan Galápagos bjöd på behaglig temperatur och små sjölejonungar – det är något med det som lugnar själen. 

Men det finns så mycket kärlek på båda platser. I Lund med studenter som är framåt och öppna. På Galápagos där alla känner alla och omfamnar en in i gemenskapen. 

Hur kom du i kontakt med din värdfamilj? Hur var det att bo med dem?

Det var det mest fantastiska! Min familj var helt underbar och jag älskade att bo med dem. Värdfamiljerna ordnades via utbytesprogrammet. Boendet var ganska spartanskt och min värdfamilj såg till så att jag hade det jättebra och överöste mig med kärlek. Jag skulle verkligen rekommendera det och det är ett otroligt bra sätt att lära sig språket, särskilt eftersom ingen av värdfamiljerna kunde engelska. Jag skulle dock säga att alla klarar sig trots noll förkunskap och att språket inte ska ses som en barriär! Värdfamiljerna var vana vid kulturkrockar och var lika respektfulla inför våra vanor som vi inför deras kultur. Jag kände verkligen att jag kunde vara mig själv och att min värdfamilj utgjorde en av de bästa sakerna med utbytet!

Kan du berätta kort om hur ansökningsprocessen såg ut?

Dykning med hammarhajar

Den var jättekrånglig! Det funkade bra i det som gjordes genom Lunds universitet,  men sedan när jag behövde söka visum fann jag att ambassaden hatade mig till den grad att de slutade svara och jag fick genomgå den jobbiga processen av att söka på plats. Det uppdagades också tre veckor innan avfärd att jag behövde betala något som heter track fee, vilket var en ganska stor summa som jag inte hade fått tagit del av i ansökningsprocessen. Det kan därför vara bra att ha koll på att det är ett utbyte som kostar pengar, samtidigt som man ska komma ihåg att det ju ingår både boende och alla utflykter med skolan, varav en resa till Amazonas. Så samtidigt som det såklart är mycket pengar får man ut extremt mycket erfarenheter.

Vad är ditt bästa minne från ditt utbyte?

Jag har alltid velat lära mig att dyka och Galápagos är den perfekta platsen med sitt rika djurliv. Mitt bästa minne var precis efter att jag hade tagit mitt dykarcertifikat och begav mig på en dyktur i hopp om att få se hammarhajar. Det var strömt och jag fick ha på mig två våtdräkter för att vattnet var svinkallt – men helt plötsligt möttes vi av en flock på 50 hammarhajar som simmade rakt mot oss, runt och förbi! De struntade blint i oss, men var heller inte rädda för att komma nära.

Vilka erfarenheter tar du med dig hem? På vilket sätt har ditt utbyte påverkat var du är idag?

Först och främst, var utbytet mycket mer ensamt än vad jag trodde det skulle vara. Vi var endast 60 utbytesstudenter plus 11 från lokalbefolkning (de läste dock bara kvällskurser), vilket i kombination med att de flesta kom från USA och många från samma universitet och kände varandra sedan tidigare gjorde att jag ibland kände att jag saknade sammanhang. Åldersskillnaden mellan 19 och 23, samt att de inte fick dricka alkohol hemma, gjorde att många av dem såg resan mer som en partyresa. 

Dock lärde jag mig att uppskatta ensamheten och att våga upptäcka ön själv. Till sist hittade jag min lilla grupp, men jag skulle inte säga att de är vänner för livet som kanske andra som har varit på utbyte skulle komma hem och säga. En av erfarenheterna jag tar med mig hem är att det är okej att vara ensam och att det inte nödvändigtvis behöver vara något jobbigt att inte passa in eller ha samma intressen. 

Dessutom lärde jag mig en hel del om conservation. När jag kom till Galápagos trodde jag att miljön skulle vara orörd, men precis som på alla ställen finns det även där plast och skräp (detta trots att 97% av öarna är nationalpark). Det jag lärde mig var dock vikten av att tackla dessa problem i samråd med lokalbefolkningen och vikten av att förstå deras kultur för att bemöta miljöproblemen med både samhälle och natur i åtanke.  

Vad är fördelarna och nackdelarna med att resa till andra sidan jorden, jämfört med ett utbyte i Europa?

Nackdelar var definitivt visumprocessen… och så är det såklart svårare för familj, vänner och partner att besöka än om man skulle vara i Europa. Det är också väldigt långt hemifrån och långt ut på en ö om något skulle hända, men det är lite charmen också! Fördelarna är att man får se ett helt unikt ekosystem som inte finns på någon annan plats i världen och uppleva fantastiska människor och språk.

Vad är dina tre bästa tips till någon som funderar/ska åka på utbyte till Galápagosöarna?

  1. Sök stipendium! Jag fick det för att ta dykarcertifikat. 
  2. Ta med en bra kamera.
  3. Om någon har möjlighet att hälsa på, så bör de göra det. Det är svårt och dyrt att ta sig dit, men blir lite enklare om man känner någon där med insider tips och sen går det inte åt så mycket pengar när man väl är där.

Vem hade du rekommenderat att åka till Galápagosöarna?

Någon som tål att vara ensam och inte söker ett hektiskt utbyte där man träffar massa nya människor. Också någon som är väldigt intresserad av natur, havet, djurlivet samt är nyfiken och kan ha kul på egen hand! Det är nog även bra om man inte är rädd för att lära sig ett nytt språk eftersom att ingen pratar engelska, även om man som sagt inte ska se språkbarriärerna som något stort hinder.

Lämna en kommentar