Enjoying the Craic

HEJ! Här kommer mitt andra inlägg från Nordirland och Belfast. Det blir ett långt inlägg, men jag antar det blir så nu i början eftersom allt som händer och jag upplever blir en så stor grej, för jag är ju fortfarande ny här.

Dagarna i Belfast går i ett; jag går till skolan (eller inte numera, för hela den här veckan har visat sig vara något av en introduktion till alla freshers (förstaårselever) som tydligen behöver veta hur stor skillnaden är mellan gymnasiet och universitetet), kommer hem och kollar lite på BROEN (Bron), äter något och går till en pub eller det sociala högkvarteret ”Treehouse” 30 sekunder från min dörr och spelar spel med mitt alltmer naturliga gäng. Här kommer ett antal bilder från tiden sedan mitt inledande inlägg:

Förra helgen vandrade vi (jag och mitt gäng) till utkanten av stan för att finna den så kallade fredsmuren, en mur byggd under ”the troubles” för att undvika sammandrabbningar i områden där protestantiska och katolska områden möts. (Egentligen handlar det, som så ofta, väldigt lite om religion och mer om huruvida Nordirland ska tillhöra Storbritannien eller Republiken Irland). Vi insåg att vi befann oss på den ”irländska sidan” när vi fann denna gigantiska katolska katedral mitt i ett bostadsområde: Ännu säkrare blev vi när flaggor likt denna vajade från varannan gatlykta och fönster:På andra sidan muren vajade istället flaggor likt denna: Mellan områdena bakom muren kan det se ut till exempel såhär: (Muren:)Jag vill inte skapa någon förvirring: Det GÅR att ta sig RUNT muren, den går alltså inte genom hela staden, men den är lång och grindarna på bilden nedan stängs på nätterna. Trafik kan alltså röra sig relativt enkelt mellan sidorna på dagen. Det var nästan lite obehagligt att vandra längs den långa och flera, flera meter höga muren. Tydligen har flera projekt att riva muren lagts ner, eftersom en rätt stor majoritet av befolkningen kring den fortfarande anser att den behövs. Nordirland är på många sätt fortfarande ett väldigt delat samhälle, vilket är något jag framför allt tycker är sorgligt, men även ser fram emot att läsa mer om i mina två kurser som handlar om just Nordirland och politiken i djupt delade samhällen. 

Innan jag kom hit funderade jag lite på hur denna uppdelning skulle kunna ta sig uttryck. Kommer studenter från olika sidor överens på universitetet? Blir det fight om jag berättar för en katolik att jag varit konfirmationsledare i en protestantisk församling? Signalerar mitt namn att jag är katolik? <– (TACK mamma för att du satte den tanken i mitt huvud efter att någon granne berättat hur hen blev utslängda från en pub i Belfast av just den anledningen – för TJUGO år sen). Men i ärlighetens namn har jag inte märkt av det alls, eller ja förutom när vi vandrade längs med muren. För några dagar sedan pratade jag även med en nittonårig tjej härifrån om just detta. Den yngre generationen bryr sig i regel inte mycket om de olika ”sidorna”, utan att det blir mer påtagligt i hennes föräldrars generation, eftersom de faktiskt var med under och levde i ”the troubles” när allt var som värst.

Okej vet ni vad? Jag får sluta inlägget här eftersom uppladdningen av bilderna tog FRUKTANSVÄRT mycket längre tid än väntat, och jag har lovat min vän att vi ska gymma imorgon innan typ 11. Klockan är 02:40. Ännu hörs inga festandes 18åringar i mitt korridorskök vilket bådar gott för min sömn, men mer om det i nästa inlägg.

STAY TUNED /Bloggnes