Profilbild
Queen’s University Belfast

The craic was good indeed

BOUT YE! Det blev inget sista inlägg för mig under mina sista veckor i Belfast, tyvärr. Egentligen är det förståeligt, för de veckorna flög klyschigt nog förbi. Nu har jag varit åter i Sverige i nästan två månader, och redan kastats in i kandidatkursen i statsvetenskaps mest hektiska period. Men det är (tyvärr) hög tid för mitt sista inlägg på LUPEFs utbytesblogg någonsin.

I vanlig ordning kastar jag in lite blandade bilder från min sista tid här och där i inlägget, dels så det blir roligare för er att läsa, dels för att jag får någonstans att föreviga många fina minnen.

Processed with VSCO with c1 preset
Sista helgen i november åkte jag och mitt ”gäng” på en roadtrip runt Nordirland och Irland. Ovan ser ni första stoppet. Naturen på ön går knappt ens att beskriva, vart man än åker är vyerna häpnadsväckande vackra.

Det känns både svårt och onödigt att ens försöka summera min sista tid på utbytet. De sista inlämningarna hafsade jag ihop väldigt snabbt, men lyckades ändå få mina högsta betyg någonsin i samtliga kurser. Man kan lätt säga att Queen’s University of Belfast inte hade riktigt samma krav på sina statsvetenskapsstudenter som Lunds universitet (INTE MIG EMOT!). Jag inser dock så här i efterhand att jag ändå lärt mig väldigt mycket, framför allt från min kurs ”Northern Ireland, a case study”. Till och med så mycket att jag till 90 % bestämt mig för att fokusera min kandidatuppsats på just konflikten på Nordirland.

Processed with VSCO with c1 preset
POINT. PROVEN. Dag två på roadtrippen besteg vi YTTERLIGARE ett berg. Det var aningen lägre än det första berget, men fortfarande fruktansvärt jobbigt för någon som likt mig har en näst intill icke-befintlig kondition. Vyerna från toppen med solen på nedgång gjorde dock varenda värkande muskel och rasslande andetag värda tusen gånger om.

Jag och mina två Stockholms/Uppsalakamrater var de sista i gänget att lämna Belfast till jul. En efter en lämnade fransmännen, tyskarna, holländarna, spanjorerna, och finländaren som kommit att bli mina bästa vänner under tre månaders tid. Det var vemodigt, det var det verkligen. Å andra sidan var vi nog alla rätt redo att åka hem, i alla fall ett för tag. Faktum är dessutom att majoriteten av oss antingen är kvar i Belfast även denna termin, eller ska åka ner och hälsa på över St Patrick’s Day, så det var ju egentligen inte farväl när vi stod på Elms Village’s parkering och tårögt vinkade av varandra en efter en.

Processed with VSCO with c1 preset
Som sagt. Att se tillbaka på dessa bilder och minnas att vi faktiskt gick där, nerför ett irländskt berg i solnedgången med siktet inställt på ett B&B i Galway några timmar bort är nästan surrealistisk, och fruktansvärt mycket mer vemodigt än jag trodde det skulle vara.

Det var även mycket mer vemodigt än väntat att säga farväl till de små nordirländska kidzen i min korridor. Trots att vi haft våra meningsskiljaktigheter (dvs hur högt och hur sent man får spela musik i köket och skrika i korridoren) insåg jag alldeles för sent att jag faktiskt skulle sakna flera av de små liven. Två av tjejerna i korridoren gav mig till och med varsitt julkort med en personlig hälsning följt av ett ”GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR”. That touched me man. En av grabbarna i korridoren håller mig fortfarande uppdaterad via snapchat med vad som händer i korridoren (saker har spårat, störningsjouren har kommit flertalet gånger och förbjudit dem att förtära alkohol tillsammans, på DEN nivån alltså), vilket ändå visar på att jag kom dem alla närmre än jag först trott. Nog får jag ta och besöka dem också när jag återvänder en helg i mars.

Processed with VSCO with c1 preset
Under roadtrippen besökte vi även ”Giant’s Causeway”. Stenformationer vid kusten norr om Belfast som kommit till via lava och vulkaner eller något sådant (alternativ förklaring: Något om en jätte som kastade stenar i vattnet för att komma till en annan jätte i Skottland på andra sidan vattnet. Ni väljer själva vilken ni vill tro på)

Egentligen ämnar jag inte bli mer långrandig än såhär. Det var skönt att komma hem till Stockholm igen över jul, och kanske ännu skönare att sen få komma tillbaka till tryggheten i Lund där man vet hur allt fungerar och alla ens vänner finns. Jag skulle aldrig för en sekund ångra att jag tog möjligheten att åka på utbyte, men en termin var en rätt perfekt längd för min vistelse i Belfast. Man uppskattar ju ingenting så mycket som när man får tid att sakna det också #klyschornaregnar2019

Processed with VSCO with c1 preset
GALWAY! Fantastiskt fin stad. Inte superSKOJ, men fantastiskt mysig och perfekt att hänga i under en dag. Härligt att få relatera lite till Ed Sheerans ”Galway Girl” också.
Processed with VSCO with c1 preset
En annan FANTASTISK plats man hittar söder om Galway är ”Cliffs of Moher”. Här spelade man in scenen i Harry Potter och Halvblodsprisen när Harry och Dumbledore ska (spoiler alert) hitta horokruxen i grottan med massa döda demoner i. Detta är en av de vackraste platser jag besökt.

Eftersom jag har mängder av bilder kvar att lägga upp, men inte mycket mer att skriva avslutar jag med lite generella tips till dig som snart ska på utbyte själv. Enjoy:

  • Ta inte skolan på FÖR stort allvar: Alltså, skolan är absolut en central och viktig del av utbytet, och jag studerade minsann både flitigt och intensivt i perioder under utbytet, men det är inte SÅ viktigt. Skolarbetet löser sig i slutändan, och min erfarenhet säger att kraven utomlands som sagt GENERELLT SETT inte är lika höga som i Sverige (det beror så klart på vart du åker, men flera vänner har vittnat om liknande erfarenheter från andra platser). Det är viktigare att träffa nya människor och uppleva KULTUREN ni vet.
Processed with VSCO with c1 preset
I början av december (?) gick vi på RUGBYMATCH! Lite oklart vilket mästerskap det gällde, det var nämligen laget Ulster (dvs den historiska irländska provinsen som idag är Nordirland) som mötte Uruguay (dvs landet). Det var dock lika spännande för det! JÄKLAR vilken sport ändå!
  • ROOOOADTRIIIP: Mina finaste minnen från mitt utbyte kommer utan tvekan från de två utflykterna jag och mina vänner gjorde. Dels den första då vi åkte till Newcastle för att bestiga Nordirlands högsta berg och vandra i förtrollade skogar där GOT spelats in, dels den större roadtrippen vi gjorde runt ön då vi fick se bland de vackraste landskapen, pittoreskaste byarna och mysigaste städerna jag skådat (+ ännu fler platser där GOT spelats in). Så, om du har möjlighet, upptäck så mycket av din utbytesorts omgivning som möjligt.
Processed with VSCO with c1 preset
Mina svenska Belfast-bästisar Lisa och Jesper utanför stadens kanske mest kända pub ”The Crowns” majestätiska exterior.
  • Våga vara selektiv: Något som verkligen blev tydligt för mig under utbytet var hur ofta man hamnade i situationer och kanske framför allt med människor som man inte riktigt trivdes med. Förstå mig rätt med detta tips, att vara öppen för nya människor och upplevelser under utbytet är av STÖRSTA vikt, verkligen, men man kan heller inte ödsla tid på aktiviteter och människor som inte ger en något. Hitta de människor/dagliga aktiviteter/pubar/pluggställen/rutiner som just DU trivs med.
Processed with VSCO with a6 preset
SÅ HÄR såg för övrigt mitt korridorsrum ut (skrivbordsdelen i alla fall). Rummet på Queen’s Accommodation var betydligt mindre än det jag har här hemma på goa MHK, men också betydligt större än till exempel min kompis i Nottinghams korridorsrum. (Självklart rullar musikhjälpen från Lund på datorn. Tror jag kollade mer på musikhjälpen 2018 än någonsin tidigare, mycket för att jag saknade Lund så mycket framåt slutet)
Processed with VSCO with a6 preset
Och så här såg väggen ovanför min säng ut! Komplett med en Pokémonchokladkalender i december! Jag måste ändå säga att jag lyckades göra mitt från början väldigt kala och sterila rum väldig mysigt (tack vare mitt beslut att ta med massa foton hemifrån samt otaliga dyra och egentligen onödiga turer till IKEA, med tanke på att den mesta inredningen fick skänkas till diverse korridorskamrater vid avfärd)
  • NJUT: Rätt vad det är ska du åka hem igen, och ditt utbyte blir bara mer eller mindre ett minne blott </3 (Men minnena får du ha kvar. Och vännerna. Och en känsla av ”hemma” någonstans som inte per definition är ditt hem längre.)

NU återstår väl egentligen bara för mig att säga TACK FÖR MIG med lite Norn Iron slang: The craic was good, I’ve given ye the yarn, It’s been DEAD ON, I certainly haven’t been faffin’ about, BOYS A DEAR it’s been a blast!

Processed with VSCO with c1 preset
BELFAGNES OVER AND OUT 🙂

Lämna en kommentar