Andrea Hambræus
Saint Petersburg University

Det var en gång en torsdag

Hej på er alla, jag är tillbaka efter sjukdom, tentaP och allt däremellan!

I förra inlägget lovade jag berätta om det sociala livet som utbytesstudent här i Piter – det skiljer sig nämligen en hel del från av vi kanske är vana med i Lund. På vad sätt? Typ alla. Trots att SPbU är sjukt stort, med campus utspridda över hela staden, finns här (vad jag vet?) inga studentpubar, föreningshus eller vad som kan jämföras med nationer. Sankt Petersburg är helt enkelt ingen studentstad per se. Men frukta inte, kul kan en ha ändå. Jag tänkte, med inspiration från fina Isa i Berkley, återberätta hur en helt vanlig veckodag kan se ut i hopp om att ge er åtminstone en hum om vad jag sysslar med om dagarna. 

Innan vi går vidare vil jag dock tillägga att jag jag – en person med ständigt sprucken mobilskärm – även denna gång har lyckats spräcka min kamera på mobilen. (”Skaffa ett skal”, jag vet). Av den anledningen har jag tyvärr inte kunnat ta bilder med mobilen. Eller tjo, några bilder har det väl blivit, men inga i kvalité som lever upp till LUPEF-bloggens fina standard. Såvida ni inte är intresserade av selfies (vi ses i kommentarsfältet) får ni vänta tills dessa att jag framkallar en film från min analoga kamera. En bilduppdatering kommer inom kort, håll ut! Jag har till detta inlägg gjort mitt allra bästa att luska fram lite bilder band vänner och bekanta samt gjort ett och annat försök att ta bilder med selfie-kameran. Tack för överseendet. <3

Så, hur kan en torsdag se ut i St Petersburg för en utbytesstudent? Well, precis som Isa så korrekt har berättat för er finns det nog inget sådant som en ”vanlig dag” under ett utbyte. Men, nedan kommer iallafall en recap av torsdagen den sista oktober. 

Promenixen till bussen 08:45, förbi ett snöigt Isakskatedral

09:30 börjar förmiddagens föreläsning: ”NATO in Global Policy”. Dagens föreläsning handlar om Nato och US global strategy och vi diskuterar USA:s nationella säkerhetsstrategi och relationen till Kina och Ryssland. Under föreläsningens andra del – som enligt schemat är ett seminarium med denna dag är mer lik en föreläsning – diskuterar vi dokumentet Foreign Policy Concept of the Russian Federation som vi har haft i läxa samt Bush-administrationens National Security Device (NCD) nr 23; US Relations with Soviet Union. I slutet av föreläsningen blir vi ombedda att förbereda en 15 minuter lång presentation som berör ett (mer eller mindre) valfritt ämne i relation till Nato till någon av de kommande två veckorna.

Smolny campus

Föreläsningen slutar och klockan har blivit 12:40. Lunchdags! En vanlig torsdag brukar vi skynda oss till en matsal/canteen (столовая – typsik rysk grej som finnes på var och varannan gata) som ligger precis utanför campus. Men då lunchtimmen är knapp och vinterns första snö ligger och slaskar på marken bestämmer vi oss för att äta i skolans matsal. Jag äter bliner för mindre än tio svenska pengar.

Efter en timmas lunch är det dags för föreläsning nummer två, nämligen ”History of Russian Foreign Policy”. Denna klass är bara en och en halv timme. Efter en (enligt mig) något seg kursstart börjar det hända grejer då vi är inne och gräver i 1900-talets event och politik. Vi pratar bland mycket annat om påverkan av den stora depressionen, spanska inbördeskriget och Leauge of Nations. 

Klockan är redan 15:10 och skoldagen är slut. Efter skolan åker jag med några klasskompisar till mitt favorit-pluggställe; Podpisniye Izdanya, en liten bokbutik där en balkong för den läs- eller pluggsugne finns. Här pluggar jag alltid bra; det är lagom lugnt och lagom mysigt. Det ligger halvvägs från universitetet hem till mig och de har ett litet café där en kan köpa kaffe, fika eller smörgåsar. Denna dag förbereder jag mig för morgondagens ryskalektion, till vilken vi har i läxa att läsa en text av K. Paustovsky för att kunna återberätta den och svara på frågor. Svettigt, men är efter två timmar klar.

Подписные Издания/Podpisniye Izdanya featuring blåbärsmuffin

Jag hoppar på bussen på Nevsky Prospekt (läs: Piters huvudgata) som tar mig hem för att ladda om batterierna och äta en snabb middag. Därefter ger jag mig ut för att träffa vänner på Golitsyn Loft, ett av många creative spaces i staden. Sådana – creative spaces – finns det många av här och det är så (!) himla trevligt. De ligger oftast i gamla kvarter som har blivit hem till gallerier, caféer, barer, restauranger, butiker av alla olika slag och typ allt däremellan. Här dricker vi öl, pratar och göttar oss tills klockan passerat midnatt och vi tar oss hem för att kunna ta oss an morgondagen.

Bilder från Golitsyn Loft, dessvärre inte från den omnämnda kvällen, men ni fattar grejen!

Det var allt från mig denna gång. Jag är snart tillbaka!

Kramen

Lämna en kommentar